Ljusdimmor av andlig lust

Smyckar minnets gråa värld

Vintergatans kungadömme

Skimrar över riket

Där frostdrakar vakar dess gräns



Norrskenskronan prålar över stjärnhimlen

Änuu en gång att svepa mig i drömmen

Som andlöst flödar genom tystnad

En nattportal så öppnar sig sitt innersta väsen

En förtrolland värld av urskog och bergskedjor



Vindburen av skuggors hamn

Mot arktiskt land, mot vintrig kust

Längs bäckars stråk, mot högan ås

Beglittrad av ulvermånen

Dess sorgfyllda tronande kraft



Mystikens dunkla sköte innehäljer den tjusande syn

Som fången evigt hållits för längtande jordeliv

Hör! Vintergatans furstar som ålderdomskylan red

Oss kalla ifrån galaxiska torn



Där månsalar ligger sällsamma och skådar

Över den djupblå rymd



Stjärngestalter stormar fram

Dess eldspel väver nordanbloss

I granskogsskygd jag slumrar tryggt

Under nebulosors strålar

Som förseglar drömmarnas port