I gnistors regn binds en krans

En cirkel sluten av stjärnors glans

Fran fjärranhet, fran dunkel sfär

I töckenvirvlarnas atmosfär

Nu rider de fran pol till pol

Mot rymdens tinnar, mot slocknad sol

I molnens huld, blott fjärran än

De högtidsmantlade manskensmän



Med spänd bage och blänkande dolk

Dessa luftgudar färdas över himlens lykta

I nattens klang, den oförställda tolk

Längs vintergatans bana ses de flykta



Eldkvastar fran valnadshäst

"Beinga till oss, din hedersgäst"

Han som över manen styr

Och stormorkesternas uvertyr



Likt blodfärgad rubin

Är manskensmännens blickar

Med lömska solvargsgrin

Längs himlakartan de drar

De bär pa nattens arv

Som smeksamt oss bestickar

I ändlöst tidevarv

Hör! Världsalltets fanfar



Fran Orions bälte de drar sin banestav

Och nedstiger mot granskogsbrynen

Sen urminnes tid de vevat jordens nav

Fran stjärnfirmamentet skänkt hembyggdssynen

"Och ridande gladiatorer mot skyn ater lyfte

De äro förmörkade solskensandar med det högre syfte"