Så gick vi ut,

och ja minns det som igår.

Ut till ett krig,

lång bort i fjärran land.

En ovis tid,

där väntade oss då.

Jag minns den undran,

som följde på vår väg...



Nu vet jag svar,

fast frågor än jag har.

Jag undrar varför,

jag ensam nu är kvar.

Var förde ödet,

bestämt som så att skilja.

En fader från hans stolta äldsta son.



Säg hör du mej? Hör du mej?

Sänder tankar och min kärlek hem till dej...

Säg mej så, hur skall det gå?

Jag vet så väl, hur hårt ditt liv nu är.



Ditt slaget vad,

den hemskaste batalj.

Där gick vi fram,

tillsammans gick vi fram.

I solen glänste,

var kappa gul och blå.

Men snart nog,

i lera och i blod.



Säg hör du mej? Hör du mej?

Sänder tankar och min kärlek hem till dej...

Säg mej så, hur skall det gå?

Jag vet så väl, hur hårt ditt liv nu är.



Ur röken kom den,

liksom från ingenstans,

Min son sågs falla,

och hastigt sprang jag fram.

Min hjälp till föga,

och ur min sorge stor.

Han viskade ditt namn och sen han dog.



Säg hör du mej? Hör du mej?

Sänder tankar och min kärlek hem till dej...

Säg mej så, hur skall det gå?

Jag vet så väl, hur hårt ditt liv nu är.



Säg hör du mej? Hör du mej?

Sänder tankar och min kärlek hem till dej...

Säg mej så, hur skall det gå?

Jag vet så väl, hur hårt ditt liv nu är.