jag har seglat över haven

snart nog i 20 år

lärt hur dystra dagar

kommer och går

alla oceaner

har varit för mig en bädd

och i storm på vilda vatten

jag aldrig varit rädd



men nu kallar mig den jord

där i norr den sköna nord

och det tär min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga

ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem



brevet från min son

kom likt vinden norr ifrån

en dröm att följa pappa

att gå i faders spår

så drar jag sakta handen

genom mitt gråa hår

och från fårad kind i stillhet

jag stryker bort en tår



ja nu kallar mig den jord

där i norr den sköna nord

och det tär min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga

ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem



längtans starka vingar bär mig hem

skall aldrig mera lämna släkt och vän

i sverige finns du kvar jag minns dig kära far



ung och stursk i sinnet

inga drömmar sköts i sank

jag matats har med minnen

fast utsvulten och pank

men när vildheten i hjärtat

med ålder viker bort

och tankar om ett äventyr

är att minnas år som gått



ja då kallar mig den jord

där i norr den sköna nord

och det tär min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga

ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem



men nu kallar mig den jord

där i norr den sköna nord

och det tär min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga

ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem