En skepnad som vintern kår

I nattens stjärnaurora

Frostens dotter som fimbulkronan bär

Den isblåa huldra tiga

Svept i slöjor vinterliga

En nysnöns ängel från vitklädd glaciär



Över skarbekrönta block i månskensglans

Med högvälvd barm i lyrisk och dyrkansvärd dans

Fjäten skrida fram mot frusen sjö

Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö



Med fridsäll röst hon signar

De som under isvind dignar

En fordom sång til värn, en själens sköld

I nordskogen silvrigt skimmer

I hängdrivor vi f¨rnimmer

Den hednasköna född ur Jökelköld



Likt tornerspel mellan frusna sfärer

Gryning ur natt sig tvingar

Stjärnevän, den nakna blekhet

Seglar på älvevingar



Hon åter träder gennom frostportalen

När månljus dör för stigen sol

Det gnistrande stoft hon strör

Leder stigen till hennes drottningsstol

Över skarbekrönta