Låt oss ta allt från varandra
Låt oss ta allt från oss själva
Låt polerna verka och avge kall smuts
Bestjäl mig på den gudomliga gnistan
Sparka det lyckliga flinet ur mitt vidriga anlete
Och låt stålet begravas i det böljande kött
Som på denna jord vandra i uselt intet
Med en steril blick på livet och allt däruti
Väntar vi andaktigt på den heliga bödeln
Han som obönhörligen annalkas för att utföra sitt signade värv
Min dom föll tidigt och utan pardon
Och domen skall även falla på dig som är förutan tro
Än mer obarmhärtig och vredgad
I detta finner mitt skuggjag tröst och sadistisk glädje
Att vi alla skall smekas av flammornas ömma kärlek
I evighet, amen
Låt honom ta allt ifrån dig