[Total avsaknad av glädje & Total Absence of Joy]

[Written by Obehag]

[Swedish:]

Jag vaknar sakta, det är söndag
Jag kan tydligt höra hur regnet slår emot mitt fönster
Jag vill inte resa mig
Kan jag inte bara få ligga kvar här under min
smutsiga och trasiga filt?
Men jag reser mig, går fram till fönstret och tittar ut
Gatulyktorna lyser upp den dystra mörka novembernatten
i detta tragiska medelklassghetto

I ett försök att stilla min nikotinabstinens
sträcker jag mig mot John Silver paketet
som ligger kastat på det dammiga golvet
Jag blir inte förvånad när jag möts av ett tomt paket
Min vanliga tur...
Med en fimp i mungipan sammanfattar jag mitt liv
allt jag åstakommit, filmen som rullar i mitt huvud
känns kortare än en reklamfilm..
Är detta vad det går ut på?
Ska det alltid se ut såhär?
Vart är den glädje DU känner.. Varför får inte jag
ta del av den? Varför? Varför? Varför? Varför?

[English translation:]

I'm slowly waking up, it's Sunday
I can clearly hear how the rain beats against my window
I don't want to get up
Can't I just stay here benath my dirty and torn blanket?
I get up anyways, walking towards the window and looking out
The street lights illuminates the sad, dark November night
In this tragic middleclass ghetto

In an attempt to appease my nicotine withdrawal
I'm reaching for the John Silver package
Which is lying on the dusty floor
I don't get surprised when I meet an empty package
My usual luck...
With a cigarette butt in my mouth I'm summarizing my life
Everything I've accomplished, the film that keeps going in my mind
Feels shorter than a TV commercial
Is this what it's all about?
Will it always be like this?
Where is the joy you're feeling? Why can't I take part of it?
Why? Why? Why? Why?